Ett av de största fartygen som containerterminalen på Gävle Hamn kan ta emot, MSC Naisha III, är på väg. Men för att ta sig hela vägen in behöver hon lotsas den sista biten.
Det innebär i det här fallet att lotsen Gustav Lindberg ska klättra ombord för att bistå fartygets besättning under inseglingen.
Men eftersom Gustav precis lotsat tankerfartyget Ternholm ut från hamnen, innebär det att lotsbåten – som den här dagen körs av befälhavarna Angelica Falk och Alexander Oriz – först måste plocka upp honom ute till havs.
Med van hand styr Angelica in lotsbåten vid lotslejdaren. Ternholm är ett relativt litet fartyg (141 m lång/22 m bred) vilket gör att Gustav bara behöver ta ett litet kliv från tankerfartyget för att komma ombord på lotsbåten.
När han satt sig till rätta går färden vidare ut mot Gråsjälsbådan, som är platsen för starten av lotsningen för de fartyg som ska in till Gävle Hamn.
Där ute är bordningen lite mer spektakulär. För att komma ombord på det stora containerfartyget måste man klättra på en repstege som är knappt nio meter lång. Det är bara att hålla i sig och hoppas att man inte gungar av.
Gustav har dock jobbat som lots i över sex år och före det har han varit till sjöss under större delen av sitt yrkesliv. Så det här är vardag för honom.
Hur kommer det sig att du jobbar med det du gör?
– Det var något jag kom på i tvåan på gymnasiet. Jag har ingen koppling till havet annars, utan jag är uppvuxen i Kungsgården strax utanför Sandviken, berättar Gustav, samtidigt som han ger instruktioner om vilka grader fartyget ska hålla för att komma rätt.
Mitt i en mening säger han: ”Two, three, three”, och besättningen bekräftar samma sak tillbaka: ”Two, three, three, sir!” Gustav svarar ”thank you” och återgår till vårt samtal.
– Jag ångrar inte en dag att jag kom på det här. Jag var ute som sjöman i tolv år, för man måste ha ett sjökaptensbrev klass 1* för att bli lots, berättar han.
Gustav hade hunnit passera fyrtioårsstrecket innan han sadlade om till det.
– Det kändes rätt bra. Jag hade inte velat börja med det här tidigare än det.
Vad är det som gör det här yrket så intressant?
– Just att det är så omväxlande. Det kommer mängder med olika fartyg och lika många olika besättningar. Det är ingen dag som är den andra lik. Sen är det lite olika beroende vilket sorts fartyg som kommer. Det här jag gjorde innan, att lotsa ut en liten svensk tanker från kaj 27 är inte någon pulshöjare direkt, säger Gustav och fortsätter:
– Då är det här en större utmaning. Speciellt med vinden vi har idag.
MSC Naisha III är med sina 207 meter på längden och 30 meter på bredden det näst största fartyget containerterminalen kan ta emot och då gäller det att allt går smidigt hela vägen tills hon ligger förtöjd.
Och det är inga som helst bekymmer under inseglingen. Kaptenen ombord, Sudhansu Kumar Sinha, hinner njuta av vyerna när vi passerar grosshandlarvillorna längs Norrlandet. ”Det är så vackert här, tänk att få ha ett hus vi havet” utbrister han. Själv bor han i Tyskland en bit in i landet, men får sin beskärda del av havet under de fyra månader han ligger ute med fartyget. En lång period att vara borta från sin nioåriga dotter.
– Det blir tuffare och tuffare varje gång jag åker i väg. Det funkade bra när hon var yngre, men nu är det riktigt svårt, säger han och fortsätter:
– Jag har funderat på om det är dags att byta jobb. Men jag älskar havet och älskar det här jobbet. Jag har varit ute till sjöss i hela mitt liv och skulle aldrig kunna tänka mig att sitta framför en dator på ett kontor. Man kanske får sadla om till lots, säger han och nickar mot Gustav.
I det här läget börjar vi skymta hamnens bogserbåtar som är på väg ut för att möta upp Naisha. De kommer att hjälpa till den sista biten att både dra och putta in det stora fartyget ända till kaj.
Efter att ena bogserbåten, Grizzly, kopplat fast sig i akten påbörjas den mest kritiska delen. Både Gustav och Sudhansu går ut från kommandobryggan för att kontrollera att allt går bra hela vägen. Vilket det givetvis gör.
Gustav och undertecknad tackar för turen, kliver av fartyget och går till Sjöfartsverkets bil som står parkerad inne på containerterminalen. Ännu ett fartyg i hamn. Nu är det bara att vänta på nästa.
* För att få sjökaptensbrev krävs:
- sjökaptensutbildning (STCW A-II/2)
- vaktstyrmansbrev (STCW II/1)
- sjötjänstgöring på fartyg med en bruttodräktighet om minst 500 ton
- 36 månader som styrman
- eller
- 24 månader som styrman, varav minst 12 månader som överstyrman.
- Minst 12 månader av sjötjänstgöringen ska vara fullgjord på fartyg med en bruttodräktighet om minst 3 000 i internationell fart.
Av sjötjänstgöringen får högst 6 månader vara fullgjord på fartyg i inrikes fart.
Sjökaptensbrevet är giltigt i 5 år.
Del 1 av 3
► Här kan ni läsa om befälhavarna Angelica Falk och Alexander Oriz som berättar om sitt jobb på Sjöfartsverket: Ingen dag är den andra lik som befälhavare på lotsbåtarna: ”Varit målet hela tiden”
