Det är en varm sommardag i början av juni och de två befälhavarna Angelica Falk och Alexander Oriz kliver ombord på den knallorangea lotsbåten vid Sjöfartsverkets lotsstation i Bönan, någon mil utanför Gävle.
Klockan är strax efter tio på förmiddagen och de har precis vaknat efter lite drygt fyra timmars sömn. En lotsning vid midnatt och en vid fyra gjorde att de inte kom i säng förrän vid sextiden.
Upphackad nattsömn är nog den enda nackdelen de kan komma på med jobbet. Annars är det nästan bara positiva ord om att jobba med det de gör.
– Jag har alltid varit intresserad av sjön. När jag var yngre gick jag med i sjöscouterna och när det började bli dags att välja gymnasium valde jag sjöfartsgymnasiet i Skärhamn på Tjörn, berättar Angelica Falk, medan hon med van hand rattar lotsbåten ut från bryggan.
Efter gymnasiet valde Angelica att resa och utforska världen ett tag, innan hon sökte och kom in på sjöbefälsutbildningen på Sjöfartshögskolan nere i Kalmar.
– Men det var det här som var målet hela tiden, säger hon och fortsätter:
– Jag gjorde praktik på Sjöfartsverket när jag gick i åttan och då insåg jag att man kunde få betalt för att köra båt. Då bestämde jag mig för att jag ville göra det här, skrattar hon.
Som befälhavare får hon köra mycket större båtar än den i sammanhanget blygsamma lotsbåten. Men att ligga ute i flera månader var inget för henne. I stället sökte hon till Sjöfartsverket i Bönan och där har hon varit anställd sedan 2016.
Hur skulle du beskriva en vanlig dag?
– Det går nästan inte, för det är väldigt olika. Det beror på hur mycket trafik det är. Är det mycket trafik blir det nästan bara en snabb check av båten, sen kör vi bara. Är det lugnt med trafik gör vi lite större grejer på land.
– Så trafiken styr väldigt mycket. Och så vädret, så klart.
När solen skiner och det är fina dagar som idag, då förstår jag att man trivs på jobbet. Men det har ju varit en rejäl vinter i år med mycket is och väldigt kalla dagar. Är det lika roligt jobb då?
– Alltså, ja. Det har varit kul den här vintern som var, för det har varit så mycket is. Det var det längesedan det var is så långt ut som i år. Ett tag var det så långt som 20 sjömil ut. Det var roligt att få vara med om det, säger hon.
Medan Angelica är född och uppvuxen i Gävle, kommer Alexander nere från Västkusten. Han har jobbat lite drygt ett åt på lotsstationen och bor för tillfället i Småland med sin familj.
Det kan låta som ett väldigt långt pendlingsavstånd, vilket det också är, men det funkar bra då deras schema ser ut som följer: Jobb en vecka, ledig en vecka, jobb en vecka, ledig i tre.
Tidigare har han jobbat med turism och kört sportfiskebåtar nere på västkusten innan studier tog vid. Det var under tiden han pluggade till befälhavare som han fick nys om det jobb han har nu, men då saknade han behörighet för att kunna söka.
Men för lite drygt två år sedan hade han samlat ihop tillräckligt med ”sjötid” för den klass 6-behörighet som krävs och då öppnades det upp nya möjligheter för honom.
Efter att ha sökt ett antal tjänster runt om i landet fick han till slut en plats på Sjöfartsverket i Bönan i år.
– Och det är jag väldigt glad för. Allt är fortfarande lite nytt och nu försöker jag bara ta in så mycket som möjligt, säger Alexander Oriz.
Precis då kommer det ett anrop från tankerfartyget Ternholm som precis lämnat Gävle Hamn. Det är lotsen Gustav Lindberg som ropar på sina kollegor. Han har guidat fartyget ut från hamnen och Holmuddsrännan och nu ska vi plocka upp honom.
Alexander reser sig och går ut för att förbereda bordningen. Efter några minuter kommer han tillbaka och har Gustav med sig.
Nu går turen vidare mot Gråsjälsbådan för att borda nästa fartyg. Det nästa största containerfartyget som hamnen kan ta emot, MSC Naisha III, ska lotsas in av Gustav.
Alexander sätter sig igenom och vi fortsätter att prata lite. Men efter bara någon minut larmar motorrummet och han måste springa i väg igen.
Efter att han kollat att allt är okej så fortsätter turen ut mot ”Båan” och Naisha som alltså ska lotsas in.
Mer om det äventyret hittar du i del 2:
► Lotsen Gustav ser till att fartygen håller rätt kurs till Gävle Hamn: ”En större utmaning”
