Gävle Hamns historia

Historia

Gävles Historia

1300-talet Gävles första försvarsfästen
Det första fäste som omtalas i Gävletrakten är Gadöborg i Valbo socken. Syftet med fästet var att bevaka staden och den nya kommunikationsleden genom Gästrikland, inte att skydda den. När Kopparberget anlades på 1300-talet var syftet dock att skydda staden. Fienden hade nämligen intagit Stockholm vid den tiden.
1500-talet: Sveriges tredje största hamnstad
I slutet av 1500-talet var det oroligt mellan kung Sigismund och hertig Karl. Eftersom man fruktade ett anfall från Finland, där Sigismunds anhängare var som flest, anlades ett försvarsverk vid åmynningen i Gävle. Den 5 maj 1599 gick ryktet att finnarna var på väg mot Stockholm, varvid Gävle skickade ett antal örlogsfartyg för att hjälpa till att försvara huvudstaden. Vid den tiden var Gävle en av rikets viktigaste städer med varv för kronan och export av koppar, trä, tjära och järn. Som hamnstad var bara Stockholm och Lödöse större.
1600-talet: Blockhusharen
1612 spreds en ny skräck över Gävletrakten. Den här gången var det danskarna som kom med sin flotta till Stockholms skärgård. Det hela stannade vid blotta förskräckelsen; danskarna seglade hem på höstkanten. Gävle valde ändå att anlägga ett bestyckat blockhus på en liten holme i sundet, mellan inre och yttre fjärden. Värnet fick namnet Blockhusharen. Drottning Kristina, som var änka efter Karl IX och mor till Gustaf II Adolf, skänkte kanoner till blockhuset. Hon bodde vid den här tiden på Gefle slott och hade Alderholmen och övriga öar i Gävlebukten som pensionsförsäkring. Blockhusharen kom aldrig att prövas i strid. Ryssland blev utestängt från Östersjön och Danmark var försvagat genom sitt deltagande i Trettioåriga kriget.
1700-talet: Fredriksskans anläggs
Under 1700-talets anlades Fredriksskans. Under Gustaf III krig med Ryssland 1788 blev den södra infarten obrukbar och man satte upp åtta kanoner vid Holmudden för att skydda sig.
1900-tal: Upprustning för andra världskriget
Vid krigsutbrottet 1939 ansåg statsminister Per Albin Hansson att det svenska försvaret var i gott skick och 1940 anmälde Befälhavaren att Gävleområdet inte behövde något kustförsvar. Han hade sin stab i Gävle och skötte lokalförsvaret. När det visade sig att försvaret inte var i så gott skick började armén ändå bygga ut försvarsanläggningar i Gävleområdet. I14 mobiliserade och skickade iväg sina fältförband åt olika håll, medan värnkompanierna fick olika geografiska områden att försvara. De byggde upp värnskansar i betong. På vissa öar, som Leharen och Granskär satte man upp kanoner med värn och skyddsrum för att kunna skjuta ut över havet. Kuststräckan Billudden-Harkskär var viktig att försvara.

1944 hade man byggt upp en arméskans på Furuskär och 1945 var det klart för strid. Då fanns också en fast minspärr över norra hamninloppet och sjöminor till havs. Det var i stort sett försvarsläget vid krigsslutet.
1950-talet: Kalla kriget
När Kalla krigets upprustning kom upplevde Sverige ett invasionshot. Hamnar, flygfält och landstigningsständer klassades som anfallsmål och skulle försvaras. Nu började en utbyggnadsperiod som räckte fram till mitten av 1980-talet. Nu skulle kustförsvaret byggas ut. Spärrbataljon Gävle skulle organiseras och byggas ut. Den skulle bestå av en förbättrad minspärrstopp vid Holmudden. Kanoner sattes upp, bland annat på Gråberget och Furuskär, medan eldningsradar sattes upp på Limön och Eskön.

Anläggningen var helt självförsörjande på el, vatten, värme, avfuktning, mat, sjukvård, förläggning och verkstad. Skyddsnivån var hög med gasskydd och stötvågsskydd. Anläggningen tålde direktträff av 250 kilos minbomb. Batteriet träffade mål på två mils avstånd, medan det lätta batteriet något kortare.

I mitten av 1980 var Sveriges försvar med krigsplaner och utbyggnad på topp. Sedan började kräftgången. Efter försvarsberedningen 1992 togs anläggningen ur bruk och är nu helt avvecklad. Ingången och kanontornshålen i berget är igen-gjutna och marken är ute för försäljning. 

Fredriksskans Historia 1716-1863

1714
Hela Finland, Estland och Livland Ingermanland var ockuperat av ryssarna vid den här tiden. Brandenburg och Hannover hade ockuperat Vorpommern och Bremen. Karl XII lyckades dock bra i kriget och hade haft många segrar. Nu vände dock krigslyckan. Efter slaget vid Poltava hade han förlorat hela armén och 30 000 man var krigsfångar i Ryssland, Danmark, Brandenburg, England och Hannover. Diskussioner fördes om ett försvarsverk på Limön, Bilskaten eller Flisskärs udde.
1716
Landshövding Hugo Hamilton föreslår Blockhusharen. Hälsingarnas tremänningsreglemente bygger fästningen, som bestyckas med 15 kanoner och en besättning av omkring 100 man, inklusive artillerister från Jämtlands regemente.
1718
Kung Karl XII dör och fredshandlingarna börjar. Svenskarna vägrar acceptera fredsvillkoren.
1719
För att påskynda fredsförhandlingarna bränner ryssarna ned Norrköping, Nyköping, Södertälje, Nynäshamn, Norrtälje, Öregrund och Östhammar. De bränner också ned ett 40-tal bruk, tar kreatur och spannmål och bränner alla gårdar.

Den 30 juli siktas en rysk flottstyrka, 26 galärer och ett antal skärbåtar ute till havs. Eftersom de inte kom förbi fästningen landsatte de kavalleri och fotfolk i Harnäsbukten. Därefter satte de igång och brände ned Grinduga, Furuvik, Holmsund och Kastet. Vid Hemlingby stoppades de av reguljära och borgartrupper. En tredjedel av stadens befolkning befann sig på fjärrfiske efter norrlandskusten. Nytt försök att ta staden gjordes vid Järfsta, men även det stoppades.

Trupper sattes även i land vid Engesberg, som brändes ned, liksom Gröndal och Kullsand. När ryssarna närmade sig Strömsbro skyndade sig svenska reserver vid Tolvfors dit och kunde stoppa framryckningen. Ryssarna besköts hela tiden från fästningen och drog sig så småningom tillbaka mot Åland.
1720
7 000 man trupper samlades i Gävle för ett eventuellt anfall mot ryssarna. Svenska flottan lyckas stoppa ryssen och sänker en rysk flottilj med galärer vid Åland. Det här året lyckas ryssarna endast bränna ned Umeå.
1721
Denna vår förberedde sig försvaret noggrant, vilket var bra. Återigen tändes kasarna vid Limön och 33 galärer och ett antal skärbåtar seglade förbi Gävle, vis av händelserna två år tidigare. Istället landsteg ryssarna i Hamrånge och brände ned allt de kunde längs kusten, inklusive Axmar och Vifors hyttor, Söderhamn, Hudiksvall, Sundsvall, Härnösand, Umeå och Piteå. Även Medelpad, Ångermanland och Västerbotten brann det året. Nu hade ryssarna tvingat fram fred. Sverige fick tillbaka Finland, medan ryssarna behöll de baltiska länderna. Ryssarna godkände en ryssvänlig konung i Sverige, Fredrik I.
1721, 1749 och 1752
Reparationer och förstärkningar skedde av fästningen, som först kallades Hugo Skans, efter landshövding friherre Hugo Hamilton. Sedan fick den namnet Fredriksskans.
1788
Krig mot Ryssland. Kanonerna flyttas till Waxholm. Gävlebon Samuel Valley bekostar själv nya kanoner.
1808
Nytt krig mot Ryssland. 130 man rustar fästningen.
1863
Fästningen avrustas.
1892
Gävle Stad köper holmen för 20 000 kr.
1902
Fästningen raserad i samband med att hamnen byggs. 

1.Fredriksskans. Båtar vid kajen. Från GD:s fotoarkiv. 1931.
2.Fredriksskans. Montering av nya kranar. Foto: Carl Larsson 1936.
1. Fredriksskans. Båtar vid kajen. Från GD:s fotoarkiv. 1931.
2. Fredriksskans. Montering av nya kranar. Foto: Carl Larsson 1936.
3.Inre hamnen. Kollossning i Gefle hamn. 1910-tal.
4.Fredriksskans. Hamnen. Foto: Sigvard Ytterholm. 1949.
3. Inre hamnen. Kollossning i Gefle hamn. 1910-tal.
4. Fredriksskans. Hamnen. Foto: Sigvard Ytterholm. 1949.
5.Fredriksskans. Foto: Carl Larsson. 1940-tal.
6.Fredriksskans. Flygfoto. Shell- och Standardcisterner, kranar, järnväg, båtar. Foto: juli 1939.
5. Fredriksskans. Foto: Carl Larsson. 1940-tal.
6. Fredriksskans. Flygfoto. Shell- och Standardcisterner, kranar, järnväg, båtar. Foto: juli 1939.
7.Dykare i Gävle hamn. Foto: Carl Larsson, 1930-tal.
8.Fredriksskans. Containerlyft vid hamnen. Från Gävle kommuns informationsavdelning. 1980-tal
7. Dykare i Gävle hamn. Foto: Carl Larsson, 1930-tal.
8. Fredriksskans. Containerlyft vid hamnen. Från Gävle kommuns informationsavdelning. 1980-tal.